Brännpunkt

Ordförande har ordet

I skrivandets stund kontrollerar jag medlemsantalet och konstaterar att vi nu är exakt 1500 medlemmar i Svensk Optikerförening. Ett mål har uppnåtts men vi kan säkert bli ännu fler. Det är viktigt för en fackförening att ha många medlemmar bakom sig men ännu viktigare är ert engagemang och vilja att stödja varandra för yrket och patienternas bästa. Vi optiker behöver organisera oss bättre och tydligare visa när vi tycker att det går åt fel håll.  

Svensk Optikerförening ordnade i oktober ett optikermingel med föreläsare på Grand Hotel i Lund. Över 50 deltagare kom och åt och drack medan de lyssnade till Katarina Bartuma ( Ögonläkare, Nevus och MOLES-skalan) Dorothea Peters (Ögonläkare, Glaukom, nationella riktlinjer och optikerns roll i vårdkedjan) och Karin Landgren ( Leg. Optiker, PEX, vad säger den senaste forskningen och är det lönt att optiker lär sig leta efter det?) Minglet avlutades med information från Svensk Optikerförening. Styrelsen stannade ytterligare två dagar i Lund för planeringsmöten. 

Svensk Optikerförening har i höst besökt alla tre utbildningarna och har även haft kontakt med utbildningen i Danmark. Det har bjudits på många lunchmackor och ställts många frågor och svar. 

I november startar vi en kampanj som riktar sig till allmänheten för att berätta om optikernas kunskap och vikten av att alltid fråga efter en Leg. Optiker. Hjälp oss att sprida kampanjen så den når så många som möjligt. 

Mingel i Lund

Här kommer en liten film om vad som hände i Lund.

Klicka här!

Fackligt engagemang

Vi förhandlare på SRAT:s kansli blir oftast kontaktade av enskilda medlemmar som upplever ett problem på sin arbetsplats. Det kan vara allt från ett missnöje med schemat till ett avslut av anställningen. Vid en sådan kontakt lägger vi upp ett ärende, tar kontakt med arbetsgivaren och hanterar situationen utifrån rådande regelverk. Ibland blir lösningen på situationen i linje med vad medlemmen önskar, ibland inte. 

Det händer också ibland att vi får höra ryktesvägen att det finns problem på en unik arbetsplats. Vi förhandlare kan inte driva det som ett ärende, då ingen medlem har kontaktat oss om problemet och bett oss driva just dennes situation. Det finns en förhoppning om att vi ändå ska kunna agera och genomföra en förändring, trots att ingen medlem har adresserat problemet. Vi skulle i sådana fall behöva driva hypotetiska resonemang mot en arbetsgivare vilket inte kommer vara framgångsriktigt. 

Vi har vid flera tillfällen tagit kontakt med en arbetsgivare och uppmanat till att t.ex. tillse att reglerna i kollektivavtalet om pauser ska iakttas. Svaret från arbetsgivaren blir – inte förvånande – att de värnar arbetsmiljön och följer kollektivavtalet. Vi kan då inte motbevisa detta då vi inte har något konkret att komma med, bara ett kollektivt missnöje som delgetts oss indirekt. Vad som kan göra verklig skillnad är lokala fackliga förtroendevalda på en arbetsplats. 

Det är på arbetsplatsen som det fackliga arbetet bedrivs och det är på plats som det verkliga förändringsarbetet kan bedrivas. Vi som är förhandlare på central nivå saknar kunskap om de lokala arbetsförhållandena, dvs. vad just din arbetsplats och din profession har för utmaningar. 

I en dialog med arbetsgivaren kan vi inte bemöta argument, komma med motargument, då vi inte är optiker och inte verksamma på arbetsplatsen. För er som upplever att arbetssituationen är ohållbar vill vi rikta både en uppmaning och en vädjan – engagera er fackligt på er arbetsplats. Den som tar på sig ett fackligt uppdrag har ett extra skydd för sin anställning genom Förtroendemannalagen. Det ger också en tydlig signal till arbetsgivaren att något måste förändras, om en eller (helst) flera optiker räcker upp handen och säger – ”Nu räcker det! Jag vill vara med och påverka, ta ansvar för att förändra min bransch (eller bara min egen arbetsplats)”. 

Fackföreningsrörelsen växte fram tack vare arbetstagare som upplevde orättvisor, arbetsmiljöproblem, risker mm. och som vägrade låta detta fortsätta. Det är inte ett par förhandlare på ett kansli i Stockholm som kan genomdriva den förändringen. Vi kan stötta er, ge er verktyg, kontrollera att arbetsgivaren förhåller sig till lagar och avtal och driva ärenden på central nivå. 

Men vi kan inte göra det verkliga fackliga förändringsarbetet och vara ett fackligt bollplank grundad i sin profession. Det kan bara ni. Du som har ett engagemang för ditt yrke och för fackliga frågor – hör av dig!

Kontakta gärna oss på kansliet via växeln på 08-442460 eller kansli@srat.se. 

Christel Bridal och Sverker Jutvik

En typisk arbetsdag

Nu mera jobbar jag under en mycket optimerad tidbok där de flesta dagar är fullbokade redan från början eller så fylls eventuella luckor under dagen upp. En del undersökningar blir distansundersökningar. Jag föredrar dock undersökningar med kunden på plats i undersökningsrummet och skulle inte kunna tänka mig att bara arbeta med distansundersökningar. Så från det jag låser upp butiksdörren på morgonen tills jag stänger av datorn och går hem så går min dag i full fart helt i ett. Då jag inte alltid vet något om min kund i förväg eller att kunden själv har bokat sin tid online så blir vissa dagar tokigt bokade – vissa kunder behöver ju mer tid och en sådan dag kan ju eventuella luckor för catch up försvinna och lunchen kan bli lidande 

Roligast med jobbet

Det som är tillfredsställande med arbetet är att jag verkligen gör en synlig (!) nytta, det blir ett påtagligt bevis på att vad jag gör ger ett märkbart resultat. Som kund kommer du till mig med ett problem och går ifrån mig och ser bättre, har fått fina glasögon eller har fått en remiss för att få vidare hjälp hos ögonläkare istället 

Reflektioner

Jag är glad att jag har varit med i yrket så länge, sedan mitten av 80-talet. Mycket har hänt under dessa år. Det var faktiskt roligare då – då gjorde jag oftast allt ”från ax till limpa” – synundersökningen, sålde bågar och de lämpligaste glasen till synfelet samt också slipade och monterade glasen. Dvs. Jag har gjort de här glasögonen från början till slut. Jag gillade verkligen hantverksbiten. Nu arbetar jag bara kliniskt och ser inte dagens ljus och så fort ena kunden lämnar mitt rum kommer nästa. Ett yrkesliv förändras och jag anser att man ska hänga med och att det är en skyldighet gentemot mina kunder att vara så utbildad och uppdaterad som möjligt så jag har gått alla vidareutbildningar som funnits. Det är tillfredsställande att ha blivit mer medicinskt kunnig. Jag gillar min funduskamera och synfältsmaskin – det känns bra att kunna hitta maculahål, misstänkta glaucom, BRAO/BRVO, naevus och annat som är viktigt att remittera vidare. Nu längtar jag efter tillgång till OCT Under ett helt yrkesliv måste man ju också prova på något nytt. Jag kom inte så långt bort från min utstakade bana. Det blev fortfarande optik men istället hos glasleverantören Essilor där jag under många år var chef för deras inslipningsavdelning. Nu blev det optikerna som blev mina kunder istället – ordinationsråd, glasvalsråd, problemlösning, utbildningar och mycket annat Var sak har sin tid och jag hamnade tillbaka till mitt ursprungliga optikerliv som optiker i butik och lär bli kvar där de åren som är kvar tills pension. 

Slutsats

Jag är glad över mitt yrkesval och att jag har varit optiker så länge att jag har fått vara med om olika skeden i optiklivet. Saknar dock den tiden då vi gjorde allt och hade mer tid för varje enskild kund. Jag hoppas verkligen att kunderna tillslut börjar protestera och inse att fort och billigt inte alltid är det bästa, att de vill ha fysiska möten med fullt fokus på den.

Caroline Holmkvist

Svensk Optikerförening, c/o SRAT, Box 1419, 111 84 Stockholm | 08-442 44 60 | E-post